Leta i den här bloggen

fredag 30 april 2010

Titta vad jag fyndade...


Tittade vilka fina pelargoner jag fyndade i dag. Tre stycken för femtio kronor. Det är ett bra pris, tror jag som den blomexpert jag ännu inte är men gärna vill bli. Den fina lavendeln som sällskapar dem fick jag av Sara och Miguel förra helgen. Den doftar underbart!


Den här avokadokärnan planterade jag häromdagen. Inget grönt i sikte, men så har jag också läst att det kan ta flera veckan innan man ser resultat.

torsdag 29 april 2010

Inte utan min mysse...

Jag köpte den för flera månader sedan. Men använde den för första gången i dag. I dag! Nej, jag snackar inte om en ny bikini, utan om en mössa. Jag har väntat med att använda den eftersom jag tänkt att det är en vårmössa. Den är visserligen stickad (eller virkad?) med inte tätad så jag hade ju rätt i att den skulle vara för kall i december. Men mössa i slutet av april. Hur tänkte du då Sara?


Eftersom jag är en envis rackare så tog jag på mig mössan i dag ändå, trots att svetten rann.

Jag tittar på en bild..

Jag tittar på en bild. En bild på en söt ung tjej. Det lilla som nu finns kvar av henne. Ett skelett med skinn på, så kan jag bäst beskriva denna unga söta tjej. Huden blekgrå, ögonen nästan helt tömda på liv.

Nej, det handlar inte om någon nyhetsbild från ett land i svält och krig. Fotot är taget här i Sverige, där vi har mat i överflöd. Flickan kan äta, får äta, men vill inte äta. Hon tycker att hon är grotesk. Där revbenen sticker ut ser hon fett och valkar. Magen som är formad inåt är i hennes ögon stor och tjock. Benen som knappt orkar bära hennes tunna kropp är för flickan elefantlika i sitt utseende. Och boven i dramat är enligt henne just mat. Om hon inte äter så blir hon smal, sådär som modellerna som hånfullt glor ner på henne från reklamaffischerna. ”Haha, vilken liten tjockis”, ropar de när de ser henne. De smala modellerna. De vackra modellerna. De framgångsrika modellerna.

Hon stryker händerna över revbenen på magen, känner valkarna, och äcklas över sig själv. Ordet tjockis ekar i huvudet när hon står framför spegeln hemma i badrummet. Hon betraktar sig själv, granskar varenda liten del av sin kropp. Hon ser och tror sig veta, men vet inte att hon förblindad. Hennes ögon ser, men ändå inte.

Du finns i mina tankar.

onsdag 28 april 2010

Lurad av en gorilla

Det är alltid lika skönt att somna efter ett gott skratt.

Ta vara på din gåva!

Häromdagen såg jag dansgruppen Bounce uppträda. Med sig hade de flertalet galet duktiga dansare. Jag tänkte att detta är människor som har hittat sin talang, sin gåva. De är skapade för att dansa, och de hade turen att upptäcka det.

Jag själv tycker väldigt mycket om att skriva, och kanske är det min gåva. I alla fall har jag haft en otrolig tur som är född och uppvuxen i ett land där barn får gå i skolan och lära sig just att läsa och skriva. Jag har fått möjligheten att utveckla min gåva, min talang eller vad man nu vill kalla det. Men tänk så många människor som inte får det. Tänk vad många Hemingways och Fred Astaire som finns där ute som aldrig får chansen. Som lever sitt liv långt ifrån utbildning och dansskolor. Tänk alla fantastiska röster, författare, skådespelare, dansare, musiker och mattesnillen som vi går miste om.

Jag vet, så ser världen ut och jag kan inte göra mycket åt saken. Men jag kan ändå inte släppa tanken. Med detta vill jag säga: Ta vara på just din gåva, för den möjligheten får inte alla.

Även en soldat måste vila...

I dag är jag trött. Kånkande på stockar och kamrater samt ålning i leran tar på krafterna, testa själv. På fredag funderar jag på att skolka från träningen och sova en timme längre istället. Eller skolka är fel ordval, återhämtning handlar det snarare om. Ja, det låter bra. På fredag funderar jag på att återhämta mig från träningen och sova en timme längre istället. För även en soldat måste vila mellan varven.

tisdag 27 april 2010

Hur hittar två våldtäktsmän varandra?

I dag läser jag i tidningen om anmälda överfallsvåldtäkter i Örebro och Göteborg. Polisen säger att de i båda fallen jagar flera gärningsmän. Det får mig att undra hur två så sjuka människor hittar varandra. Hur upptäcker de sitt gemensamma intresse? Vem tar upp ämnet liksom? Och hur går de vidare från ord till handling? För visst måste det väl vara planerat, inte kan väl två vänner plötsligt bara få för sig att våldta någon? Eller...

”Fan vad trist allting är.”
”Ja, vad fan ska vi hitta på?”
”Du jag har en idé, vad sägs om att våldta någon?”
”Fan, vilken bra idé, du är inte så dum som du ser ut.”

Det kan inte vara lätt att vara våldtäktsman. Inte nog med att man är en uppenbart sjuk person, man har även lägst status av alla på ett fängelse. Andra interner ser våldtäktsmän som lägre stående varelser. De är likvärdiga med en muslort eller en dammtuss i hörnet. Eller nej, de är lägre än så. Våldtäktsmän är faktiskt så ”utsatta” att de ofta får sitta på särskilda anstalter, ihop med andra sexförbrytare. Anders Eklund och Hagamannen sitter exempelvis på samma ställe och brukar äta lunch ihop. Vad de diskuterar under måltiderna vill jag inte veta.

måndag 26 april 2010

Klonad Michael Jackson

Såg Bounce på Globen igår kväll. Det var fantastiskt. Tänk vad kroppen är kapabel till egentligen. Och jag som tycker att jag är duktig bara för att jag är ute och joggar några kilometer. Jag filmade lite igår, så att du som inte var på plats i Globen ändå kan få känna gunget. Här är nedan är det visst The king of pop som har klonat sig.

söndag 25 april 2010

Bounce på Globen i kväll...

Åh, om några timmar bär det av till Globen för att se Bounce uppträda. Jag har flera gånger tänkt att gå på deras föreställningar men det har aldrig blivit av. Så man kan säga att jag verkligen är ute i sista minuten i och med att det är deras sista föreställning i kväll. Jag tackar fina Maria för en kalasbra 30-årspresent.


Här har Bounce-gänget fått med sig över 300 danskollegor i "Michael Jackson Dance Tribute".

lördag 24 april 2010

Tjena svanis...


Promenerar på Essingen och se vad jag skådar... en vit dunig boll.


Som vecklar ut sig till en stor vacker svan...


...och en väldigt nyfiken sådan.

Laddad för dagen

En skön stund på balkongen med sol, kaffe och bok.

Inleder dagen med Uffe

En vacker morgon, en vacker låt.

fredag 23 april 2010

Vad för människor plågar djur?

Vad är det för människor som plågar djur? Som finner ett nöje i att se någon lida? Jag läser om de fyra unga män som torterat kaniner till döds och dessutom filmat hela händelseförloppet. Jag undrar hur de tänkte och framförallt vad kände när de såg paniken i djurens ögon. Skrattade de? Njöt de? Eller gjorde det kanske lite ont i hjärtat ändå, när de såg kaninerna kämpa för sina liv?

Fyra män i åldrarna 18 till 22 år alla tidigare dömda för grova brott som nu även kan lägga djurplågeri på meritlistan. Hur kan det gå så snett? Hur uppstår sådan ondska? Jag är rätt säker på att dessa män inte föddes med en brottslig gen. Livets väg formade dem. Föräldrar, eller snarare avsaknaden av föräldrar, umgänge och missbruk - vilka och vad som präglade dessa mäns barndom och uppväxt vet jag inte. Men jag tror att förklaringen finns där någonstans längs vägen de gått. Men det är som sagt en förklaring, och inget försvar.

torsdag 22 april 2010

Älska din nästa såsom dig själv...

Det finns människor som anser sig stå över andra. Människor som tycker sig veta hur andra ska leva sitt liv, och gärna säger det till dem. Människor som tycker sig vara lite bättre, lite klokare och lite värdefullare. Människor som inte tycker att man har rätt att bli kär i vem man vill. Människor som tycker att kärlek mellan man och man eller kvinna och kvinna ska straffas med våld, och i värsta fall döden. De förespråkar hat framför kärlek, och säger sig göra det i religionens namn. Dessa människor måste ha hoppat över en hel del sidor i Bibeln. Bland annat den med budskapet: ”Älska din nästa såsom dig själv”.

onsdag 21 april 2010

Jag klarade det...

Army Fitness. Träning med militärer. ”Jag har tjänstgjort i Kosovo”, informerade en av de två manliga ledarna när vi deltagare ställt upp oss på två raka led. Inga frågor på det.

Jag anlände till träningen på min svarte springare prick 07:00 imorse, och med andan i halsen försökte jag obemärkt att ställa mig längst bak i ett av leden. Jag hade nämligen hört rykten om att träningen skulle inledas med några kilometers löpning. Och eftersom jag sedan knäoperationen för sex år sedan inte sprungit längre än typ 30 meter åt gången, så kände jag att svansen var min roll att inta.

Men, allting blir inte alltid som man har tänkt sig. Kosovo-soldaten beordrade oss att vända 180 grader. Plötsligt stod JAG längst fram. JAG hade blivit den där haren som alla jagar. Den som ska se till att gruppen håller tempot. ”Framåt”, vrålade samme soldat. En mardröm, i verkligheten. Kom igen nu knän, viskade jag. En gång i tiden klarade ni fyra till fem joggingpass i veckan, och nu har ni chansen att visa att ni fortfarande är att räkna med. Den mer tystlåtne soldaten sprang förbi mig. "Håll min takt", ropade han och galopperade iväg....

Men jag klarade att det. Mina knän klarade det. Fast fy tusan vad trött jag var efteråt. Både psykiskt och fysiskt. Flera gånger under vägen genom skogen tänkte jag att det här, det är nog mitt sista andetag det. Men när x antal kilometer var avklarade (eller var det mil?) stod jag fortfarande på benen. Dock inte särskilt länge, för ner på marken blev vi beordrade och där skulle vi göra så många armhävningar, situps och upphopp som vi orkade. Lägg därtill plankan och en rad andra mindre angenäma övningar.

När jag så äntligen trodde att det inte kunde bli värre, ja då skulle vi springa tillbaka till start igen, den här gången släpandes på stockar. Dessa stockar skulle föreställa de skadade kamrater som man ibland är tvungen att bära i krig. De fårskallar som startar krig borde tvingas springa med stockar några mil, så kanske de kommer på bättre tankar.

Ps. På fredagens träningspass ska jag försöka ta några bilder med mobilen i smyg.

tisdag 20 april 2010

Army Fitness imorgon 07.00

Snart är det dags. Ja, imorgon smäller det. Prick 07.00 ska jag infinna mig vid Idrottshögskolan för 75 minuters Army Fitness. Ja, det heter så. Jag vet inte riktigt vad det innebär mer än att man ska vara klädd i oömma kläder och vara beredd på att se ut som en lergubbe efteråt, eller som i mitt fall en lergumma.

Jag är lite nervös, men bara lite än så länge. Så länge mitt fastskruvade korsband och min naggade menisk håller så är jag glad. Kom igen nu älskade bästa knän, två gånger i veckan i fem veckor, det klarar ni galant. Och förhoppningsvis även mitt psyke.

Här kan du läsa mer om Army Fitness!

måndag 19 april 2010

Kommunicera med kroppen...

Måndag i dag, och det innebär teater för min del. Det är ett väldigt bra sätt att inleda veckan på, för oj vad jag skrattar under de drygt två timmar som vi håller på.

I dag fick vi improvisera. Dock lite annorlunda än förra gången, för nu fick vi inte använda något språk, inget befintligt språk alltså. Vi skulle uttrycka oss med låtsasord helt enkelt, för att på detta sättet bli bättre på att använda oss av kroppsspråk. Och faktum är att man kan säga det mesta med hjälp av kroppen. Testa själv på sambon eller jobbarkompisarna. Det kanske blir någon miss här och där i kommunikationen, men kul är det. Fast är du läkare, polis eller pilot gör du nog ändå bäst i köra improvisationen utanför arbetstid.

Blodgivare...

I dag donerade jag mitt blod till bättre behövande. Känns bra i hela kroppen. Fast när jag ser bilden här nedan blir jag lite rädd. Vad var det hon stack in i mig egentligen? Ser nästan groteskt ut...


Och nej, det är inget äpple jag har i handen. Det är ett gummihjärta som man ska klämma på för att hålla igång blodcirkulationen.

söndag 18 april 2010

Dags att återinviga balkongen

God morgon! Och vilken morgon. Har du hunnit sticka näsan utanför dörren än? Det har jag, om balkongdörren räknas vill säga. Solen ligger på där och växterna som stått där ute hela långa vintern ser så tacksamma ut över att äntligen få lite sol och värme på sina frusna grenar och blad.

Jag vet inte om de klarade vintern, mina tappra balkongväxter. Men jag hoppas det. Jag fyllde krukorna med löv i höstas innan snön kom, bäddade ner mina växter under ett varmt täcke, redo för den djupa vintersömnen. Men nu är det dags att väcka dem, försiktigt. Byta jord, beskära och vattna. Nu är det det dags att återinviga balkongen.


Dags att vakna nu små hallon.


Även jag låter mig värmas av solens strålar.

lördag 17 april 2010

En tripp till Bögs Gård

Varje gång man "planerar" att sova ut på morgonen så vaknar man i ottan. Detta hände mig givetvis imorse. Okej, ottan var visserligen 08.00, men så har jag heller inga kor som ska upp och mjölkas.

Jag hann läsa några kapitel i spännande deckaren Midvinterblot innan bror ringde och frågade om jag ville med ut och promenera på Järvafältet i Sollentuna. Det ville jag. Kunde lika gärna piggna till där som någon annanstans.

Bror, brorsdotter och jag satte oss i bilen och mötte upp mammsen och Gurra-G. På Bögs Gård (det heter så efter släkten Bög som bodde där) hälsade vi på hästar, grisar, får och hönor. Eftersom det blåste allt annat än vårvindar på fältet så avslutade vi vårt besök där med gulaschsoppa på fiket. Mysig dag med fina familjen.


Alicia - klädd för lera och blåst.


Alicia hittar en kompis.

fredag 16 april 2010

Jobbfest och Taxi krimskrams

Har varit på jobbfest i kväll, på Münchenbryggeriet på söder. Fördrink, trerättersmiddag och lite dans på det, sedan kom fredagströttheten och nu sitter jag här hemma i soffan och gäspar.

Tog första bästa taxi hem. Det visade sig vara Taxi krimskrams. Nej, det var ingen svarttaxi, smartare än så är jag. Den här bilen hade minsann taxiskylt på taket, kortmaskin och en taximätare som hade en sjutusan till speed. Det var bara namnet på taxibolaget som var lite otydligt.

Hem kom jag helskinnad. Chauffören var till och med så omtänksam att han sa åt mig att sätta på mig säkerhetsbältet. Den servicen ingick i det hutlösa priset.


Utsikt från Münchenbryggeriet.

Livet...

"Gå inte genom livet, väx genom livet"
- Eric Butterworth

Lyssna på Moder jord

Jordbävningar och översvämningar. Nyss snökaos, nu askmoln. Det är nog dags att vi börjar lyssna på Moder jord. Jag tror att hon menar allvar.

torsdag 15 april 2010

Vad utmärker ett geni?

De diskuterade genier i Babel i kväll. Vad utmärker ett geni? Kan man mäta genialitet? Enligt samtalet i Babel är ett geni en person med extrem begåvning inom ett visst område, exempelvis Albert Einstein. Och ja, tydligen går genialitet att mäta - i framgång och IQ - se bara på... Einstein.

För mig är "geni" något positivt. Och att utveckla atombomben á la Einstein är för mig inget genidrag. Dock hade han förstånd nog att inse sitt misstag och var resten av livet starkt kritisk till användandet av atombomber.
"Hade jag vetat att de skulle göra detta, då hade jag blivit skomakare." - Albert Einstein

Avundas du...?

"Avund är den sannaste formen av smicker"
- Engelskt ordspråk

Titta vem som är på teve

Nu rullar min reklamfilm för Hjärt-lungfonden på teve. Eller min och min, jag har en roll i den, jag spelar en brud som gör sig i ordning inför sitt bröllop. En replik har jag också minsann. Jag tittar in i kameran och säger "Min pappa skulle ha varit här". Med betoning på här, efter regissörens stränga direktiv. En bekant som sett reklamen undrade om min pappa hade gått bort. Men nej nej, detta är bara på låtsas. Min far lever och mår bra, tack och lov.

Gör en god gärning - stöd Hjärt-lungfonden här!

Jag måste äta nu, annars dör jag

Har ni tänkt på vilka starka ord vi många gånger använder för att beskriva en känsla? Alldeles nyss hörde jag till exempel följande från en kollega.
"Jag måste äta nu, annars dör jag!"
Nej, men du måste äta inom de närmaste två veckorna annars dör du, ville jag säga. Men det gjorde jag inte. För jag är ju likadan... Nu måste jag springa på toaletten, annars kissar jag på mig.

onsdag 14 april 2010

Skratta mera...

"Att skratta hundra gånger om dagen, är som 30 minuter på gymmet" Så dra på smilbanden nu!
- Okänd

Britney - du är fin som du är...

Allt är inte alltid vad det ser ut att vara. Numera finns det något som heter Photoshop, och visst är det rätt skönt att se att ingen är så len och slät som de ser ut att vara.

Före och efter!

På stammisstället

Middag med med mammsen igår på Systrarna Lundberg på Rörstrandsgatan, vårt stammisställe. Och liksom traditionen kräver blev det caesarsallad för oss båda.


Mor är rar.

tisdag 13 april 2010

Familjen Bernadotte - en riktig såpa

Madeleine och Jonas ställer in bröllopet, eller nja de skjuter upp det i alla fall. Nej, det är inget lösryckt skvaller, såvida inte mamma Silvia är på skojhumör förstås.

Carl-Philip han dejtar en utvikningsmodell, eller nja en före detta i alla fall. Numera är Sofia som hon heter yogainstruktör. Visserligen ingår fortfarande konstiga poser i arbetet, men numera med kläderna på. Och det finns inte längre någon Bingo med i bilden, eller snarare bakom den, och munnen plut och rumpa ut är ersatt med krigaren och örnposen.

Det är en riktig följetong det här, en såpopera som lätt skulle slå ut Hem till gården och Dynastin. Tyvärr tror jag dock inte att familjen Bernadotte vill vara med på teve, i alla fall inte i såpaformatet. Fast vem vet. Har någon ens frågat dem?

Vårtecken på lunchpromenaden


Skönt blå.


Tussilago - våren är här.

söndag 11 april 2010

Familjefäder som köper sex

Tittar på Kalla Faktas reportage om män som köper sex av unga tjejer. Vuxna människor som köper sex av barn. Familjefäder. Män i alla yrkesroller. Män som tänder på att utnyttja flickor, som går igång på att förnedra såväl fysiskt som psykiskt. Äckligt. Avskyvärt. Sjukt.

Men som författaren Katarina Wennstam uttrycker det: "Man säger att en av åtta män någon gång i livet köper sex, men jag vill vända på det och belysa att sju av åtta män faktiskt inte gör det. Det är inte en normal handling."

En fika i vårsolen

Är det våren som är här månntro? Ja, jag tror minsann det. Härligt, och inte minst välkommen. Satt i solen i dag och fikade med Anastasia. Vi lärde känna varandra rätt nyligen, och visst är det kul att som vuxen hitta människor som man trivs så bra ihop med. Samtliga av stadens invånare verkade ha tagit sig ut i dag, och merparten av dem återfanns längs Norr Mälarstrand där även vi befann oss.


Söta Anastasia.

Sisådär med balansen...



Jag är lite ringrostig tycker jag, med tanke på att jag faktiskt har jobbat på cirkus.

lördag 10 april 2010

Mina dikter....

Jag älskar att skriva, det har jag alltid gjort. Låtar, dikter, artiklar, noveller, längre texter - orden bubblar inom mig. Och jag måste få dem ur mig, för orden vill inget hellre. Så nu har jag skapat en till blogg här, där jag samlar mina dikter. Skrivna för länge sedan och alldeles nyss...


Jag tror inte på fördömelse i helvetet...

Jag läser nyheterna.

Polens president har omkommit
i en flygkrasch. Författaren Kerstin Thorvall har somnat in. En intervju med föräldrarna till tvååriga Elin som igår avled efter att ha blivit överkörd utanför flyktingförläggningen där hon bodde. Och så nyheten om mannen som tog livet av sig men först mördade sin hustru och sin sjuårige son.

Vi ska alla dö, med eller utan hjälp. Och jag tror att vi alla blir änglar när vår tid är inne. Jag ser framför mig hur de flyger med sina änglavingar någonstans ovan molnen. Kerstin diskuterande med Polens president Lech Kaczynski. Lilla Elin som leker med en sjuårig pojke.

Jag hoppas att de försonas där ovan molnen, pojken och hans pappa, att de båda flyger där med sina nya fina vingar. Jag tror nämligen inte på fördömelse i helvetet i evigheternas evighet. Att leva i mörker och hat på jorden måste väl vara straff nog. Inte ska väl en djupt olycklig och ensam människa straffas även efter jordelivet. Snarare måste det vara dags för denne att uppleva kärlek, ljus och glädje. Och inte minst att få flyga med änglavingar.

fredag 9 april 2010

Bara så ni vet...

After work med kollegorna i kväll. Vi hamnade på Riche. Två glas vin, det räckte så för mig. Ja, det blir så när man inte har varit ute på ett tag. Hade en riktigt trevlig afton, men det är rätt skönt att halvligga här i soffan också. Nu börjar Betman Begins. Bara så ni vet, ni som läser detta i er iphone på toaletten på någon av stadens uteställen... :-)


Fina kollgorna. Marie-Fe på recept.nu, Frida på Hemmakanalen och Katarina på Fotbollskanalen.


Födelsedagsbarnet Johan, från Tv-Planeten.

Strängare straff för grova sexbrott

Det är dags att grova sexbrott också döms som just grova. Det är vi väldigt många som anser, däribland Thomas Bodström och Claes Borgström som nu föreslår en ny brottsrubricering – synnerligen grov våldtäkt. De anser att det är märkligt att regeringen, som föreslår en skärpning när det gäller grova våldsbrott, inte gör detsamma när det gäller sexbrott.

"Eftersom det är nästan uteslutande kvinnor som drabbas anser vi att detta är en viktig jämställdhetsfråga", skriver Thomas Bodström och Claes Borgström i Svenska Dagbladet.

Läs hela texten här!

torsdag 8 april 2010

Hon blev bara 13 år...

Ilham Mahdi al-Assi var bara 13 år då hon tvingades gifta sig med en betydligt äldre man. Och äldre än 13 år blev inte Ilham Mahdi al-Assi. För fem dagar efter sitt bröllop förblödde hon efter att hennes underliv trasats sönder i samband med samlag. Så hemskt. Så jätte jätte hemskt!

Läs mer här!

onsdag 7 april 2010

Jag är buggad...

Efter Lionel Messis bragd i matchen mellan Barcelona och Arsenal igår kläckte jag den fyndiga rubriken "Den nya Messias". Det hela skedde här hemma så jag inser nu att jag måste vara buggad. För gissa vad rubriken på den brittiska tidningen The Sun är i dag. Just det! "MESSIAH.

Ny version av nationalsången...

Ibland undrar jag vad moder jord tänker när hon ser hur vi människor förstör oss själva, varandra och inte minst vår planet. Det kanske är dags att vi skriver om nationalsången, och gör den lite mer verklighetsbaserad. Här är mitt förslag, med två tänkbara versioner på rad tre.


Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord.

Du tysta, Du glädjerika sköna

Vi ärar dig genom att förinta vår jord/Vi ärar dig genom våld å knark å mord

Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna

Jag tänker...

Varför ska jag tro på dig, när jag vet att du har rätt?
- Tankar onsdag förmiddag

tisdag 6 april 2010

Andas....

En liten dikt jag skrev så här på kvällningen.

Andas.
Jag vet det är svårt
Hjärtat i ditt bröst,
som slår alltför hårt
Andas in och ut igen
Vi kan andas i takt,
du och jag min vän


Jag blir speedad till tusen...

Har fikat med fina vännen Jessica på Sturekatten i kväll. Det blev en latte för min del. För mig som dragit ner på kaffesörplandet är det alltid lika spännande varje gång jag väl dricker kaffe, och då framförallt en latte. Jag blir speedad till tusen.

Men det är inte bara pulsen som går upp i 180 utan även hjärnan drar iväg. Jag får massvis med strålande idéer och högflygande planer, i alla fall enligt mig själv. Fast det är dock sällan jag hinner genomföra dem innan koffeinruset försvinner ur kroppen. Och då står jag där och trevar och tvekar igen. Ända tills jag hinkar i mig en ny latte. Ja, och så håller det på...

Nu ska jag dock försöka vrida på det hela en aning. Först ska jag komma på idéerna och först därefter är det dags för kaffet, då när det är dags att skrida till verket.


En latte på Starbucks i New York.

Ett liv på banken?

”De flesta av oss slösar bort vårt liv som om vi hade ytterligare ett på banken”
- Ben Irwin

måndag 5 april 2010

Because I'm Worth it


"Helmet - Because I'm Worth it"

Inviga utemöblerna i dunjacka och snowjoggings?

Morgonstund har guld i mund. Eller nja, den här morgonen är snarare fylld med snö. Jag blev minst sagt lite förvånad när jag kikade ut genom fönstret imorse och såg att allt det vita var tillbaka.

Det här stämmer inte. Man ska ju ställa fram utemöblerna i samband med att klockan ställs fram till sommartid. Men jag har ingen lust att inviga dem i dunjacka och snowjoggings. Och de nya lökarna då som jag skulle sätta ut på balkongen i dag. Jag får en känsla av att de inte skulle bli så lyckliga därute, att de inte skulle bli så långvariga.

Var dessa få men fina dagar vi nyss hade våren? Är detta vintern 2010/11 som nu är här? Hoppade vi över sommaren i år? I hope not!

söndag 4 april 2010

Musikaliskt geni med intressant historia...



Cat Stevens föddes 21 juli 1948 i London som Stephen Demetre Georgiou, men bytte som ung namn till Cat Stevens. 1978 konverterade han till islam och ändrade då namn till Yusuf Islam. Han har sålt över 60 miljoner album och ligger bakom kända låtar som Morning has broken, Wild World och The first cut is the deepest. Men det bästa av allt är nog ändå att ovanstående stjärna är syssling till skådespelerskan Sissela Kyle samt Janne Scherman, VD för TV4. Världen är liten!

Kvällen i bilder...

Jag är fortfarande mätt efter gårdagen, som avslutades med magnifik trerätters påskmiddag hos bror med familj.

Kvällen i bilder


Badande trio - Alicia med kusinerna Rasmus och Sofia.


Sven var där...


Och min far och Oskar...


Och Rosie och Annika...

Och Petrus, Birgitta, Martin och jag, vi var också där. Fast vi fastnade inte på bild.

lördag 3 april 2010

Vi firar påsk för att hylla ägget...

Likt alla svenska högtider handlar påsken mångt och mycket om en enda sak - mat. Det är ett ständigt ätande, ja nästintill frosseri. Faktum är att en känd svensk artist nyligen fick frågan: Varför firar vi påsk? Kvinnan tvekade länge innan hon sa: "För att vi gillar ägg kanske". Ja, hon trodde alltså att vi firar påsk för att hylla ägget. I och för sig var väl även Jesus ett ägg från början, så lite rätt har hon ju :-)


I dag påsklunch hos fina mormor. Och snart påskmiddag hos bror med familj.

fredag 2 april 2010

Prins Carl Philip står för dagens citat...

"Mor kommer att döda mig när hon hör det här"
- Prins Carl Philip till Expressens reporter på frågan om inte mamma Silvia vill se när han kör racing.

Jag lekte in kvällen...

Har gungat och åkt rutschkana med brorsdottern. Nu blir det nog en powernap. Sol och frisk luft tar på krafterna :-)


Alicia kastar sig ut...

Jag som tavla...

Petrus fick äran att rita av mig i dag.


Fika på restaurang Flyt, några minuter innan porträttet påbörjades.


Så här blev resultatet. Ääähh, är det karikatyr eller har jag en konstig självbild?


Eller är det en hämnd för min tolkning av honom?

Det var en gång två svanar...


"Hej kompis, jag känner mig lite under ytan..."


"Äsch lugna ner dig polaren. Du har bara tagit dig vatten över huvudet."

Foton: Privata.

torsdag 1 april 2010

London memories

Ojoj, så roligt. Jag har fått tag i efterlängtade foton. År 2002 pluggade jag i London. Det var en fantastisk tid och jag lärde känna underbara människor. Tyvärr var detta innan digitalkameror gick att köpa för under tusenlappen, och mobiltelefon med kamera hörde framtiden till.

Själv hade jag en gammal risig kamera som jag tog två rullar med. Två rullar under sex månaders tid! Jag framkallade båda, men merparten av fotona är försvunna och de jag har kvar är inte mycket att ha. Därför blev jag så glad när Cilla, en tjej som jag pluggade med i London, i dag skickade mig hela 86 bilder från Londontiden. Cilla var en av de få som redan då hade digitalkamera. Så hon knäppte med kameran både här och där. 86 bilder! Det är typ tio gånger mer än vad jag hade. Hurra för dig Cilla!


Glada och unga. (Jag till vänster för den som tycker att åldern har satt sina spår...).


Cilla och Miriam.


Runt 20 år. Världen framför våra fötter.


Jag och Nora.

Sov du lilla videung...


Dessa förgyller mitt vardagsrum.